Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

Den allra första boken jag tog ur den stora bokhögen som kom häromdagen var

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

Den lockar med sin annorlunda utsida och insidan när man börjar läsa är också lockande. Berättelsen pockar hela tiden på att få  bli färdigläst för att förstå vad som händer i det märkliga hus där gammelfaster Henriette ligger för döden.

Thomasine också kallad Tommy - flicka eller pojke, det får ni klura ut själva. Det har kanske ingen större betydelse ändå, det är hon/han som leder oss genom detta märkliga stora hus med massor av rum. Släkten är samlad inför Henriettes död, en släkt med fastrar och farbröder och kusiner - alla är mer eller mindre knepiga, instängda i sig själva och rätt självgoda.

Så sker det något i huset - Signe, den tysta lilla kusinen som aldrig säger något tar med Thomasine till en garderob...

"Månljuset silade in genom den halvöppna dörren,
och när ögonen hade vant sig upptäckte jag att garderoben var större
än jag hade trott. Nästan som ett litet rum. Överallt i mörkret glimmade
det av speglar, ojämna, uppbrutna glasytor i travar längs väggarna"

Moa Schulman

Nu börjar historien, det är inte bara Signe och Thommy som stiger in i garderoben, fler måste också gå in och när man varit där inne så är man inte längre samma person som stiger ur garderoben!

En magisk finskriven historia om det gamla huset som lockar.
Mårten Sandén är skicklig att skriva historier som drar in en i boken, sånt gillar jag.
Ni vet väl att det är han som skrivit alla Petrinideckarna om tvillingarna i Lund?

Och bilderna i boken passar så fint in, lika suggestiva och vackra som historien! Hon som illustrerat boken hete Moa Schulman.

/Kerstin